En ny svensk studie från Jönköping University och Region Jönköpings län visar att en betydande andel unga riskerar att utveckla beroende av tv- och datorspel. Forskningen, som baseras på svar från över 5 300 ungdomar i åldrarna 15–17 år, understryker skillnader mellan könen och pekar på faktorer som mental ohälsa. Inom esport, där spel utgör kärnan i verksamheten, väcker resultaten frågor om både potentiella risker och fördelar, särskilt för vissa grupper.
Studien, publicerad i tidskriften Comprehensive Psychiatry, genomfördes under hösten 2023 och fokuserar på symtom kopplade till spelberoende enligt WHO:s definition. Forskarna använde ett etablerat formulär kallat Gaming Disorder Test (GDT) för att bedöma risknivån. Resultaten indikerar att spelande kan påverka vardagen negativt för vissa, men experter betonar att siffrorna behöver tolkas med försiktighet.
Studiens huvudsakliga resultat
Enligt studien ligger 27,8 procent av de tillfrågade ungdomarna i riskzonen för att utveckla spelberoende relaterat till tv- och datorspel. Detta inkluderar aspekter som ökad speltid som går ut över andra aktiviteter, såsom skola eller sociala relationer. Forskarna framhåller att det handlar om ett verkligt beroende som kan kräva individuella insatser för att förebyggas.
Gunilla Björling, professor i hälsa och vårdvetenskap vid Jönköping University och medförfattare till studien, beskriver situationen som ett betydande problem. Hon poängterar vikten av att identifiera riskgrupper tidigt för att kunna erbjuda stöd. Studien bygger på en stor urvalsgrupp från Jönköpings län, vilket ger en regional bild men också kan indikera bredare trender i Sverige.
Skillnader mellan könen och identifierade riskfaktorer
En tydlig skillnad framträder mellan killar och tjejer i studien. Bland unga killar uppvisar 44 procent symtom som placerar dem i riskzonen, jämfört med 12 procent bland tjejerna. För killarna är mental ohälsa en framträdande riskfaktor, medan stillasittande spelar en större roll för tjejerna.
Björling förklarar att speltid i sig är en gemensam faktor, men att det blir problematiskt när det påverkar andra livsområden.
Detta stämmer överens med globala observationer, där speltid ofta korrelerar med beroendesymtom men inte alltid leder till diagnos. Annika Hofstedt, enhetschef vid Mottagning för spelberoende och skärmhälsa på Sahlgrenska universitetssjukhuset, noterar att siffrorna verkar höga och att studien saknar en strikt tröskel för vad som räknas som beroende. Hon hänvisar till metaanalyser som uppskattar att cirka två procent globalt uppfyller kriterierna för spelberoende.
Expertkommentarer och tolkningar
Hofstedt understryker att GDT-formuläret är ett pålitligt verktyg baserat på WHO:s kriterier, men att definitionen av riskzon påverkar resultaten. Hon pekar på att cirka 70 procent av ungdomarna i studien inte visar några problem alls, vilket ger en mer nyanserad bild. Samtidigt betonar hon att spelberoende är en seriös diagnos som kan kräva behandling, särskilt när det leder till isolering eller försummelse av andra aktiviteter.
I Sverige har spelberoende erkänts som en psykiatrisk diagnos sedan 2018, och nya riktlinjer från hälso- och sjukvården underlättar identifiering och stöd. Forskning visar att datorspelande sällan leder till missbruk för de flesta, men för en minoritet kan det bli ett problem.
Esportens perspektiv: Risker och möjliga fördelar
Inom esport, där professionellt spelande ofta innebär långa träningspass framför skärmen, kan studien ha särskild relevans. Forskning indikerar att esportutövare löper högre risk för symtom på spelberoende på grund av den intensiva tid som investeras, ibland upp till 8–12 timmar per dag.
Detta inkluderar fysiska effekter som stillasittande och psykiska påfrestningar från konkurrens, vilket kan förstärkas av tryck att prestera. Dessutom finns kopplingar till gamblingproblem, som skin-betting inom esport, som kan öka risken för beroende.
Har även fördelar
Å andra sidan erbjuder esport gemenskap och sociala fördelar. För personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), som autism eller ADHD, kan spelande främja vänskapsband, minska ensamhet och utveckla färdigheter som problemlösning och motorik.
Organisationer som British Esports Association lyfter fram hur esport kan stödja neurodivergenta individer genom att erbjuda en inkluderande miljö där fysiska begränsningar spelar mindre roll. Studier visar också att lagbaserat spel kan minska symtom på depression och ångest genom teamarbete.
Esport kan alltså vara en positiv kraft för vissa, som en väg till karriär eller social integration, men kräver balans för att undvika negativa effekter. Svenska källor betonar att gaming är en populär fritidsaktivitet som ofta är avkopplande och social, men att övervakning av speltid är viktig.
Förebyggande och framåtblick
För att hantera riskerna rekommenderar experterna individuella strategier, som att sätta gränser för speltid och integrera fysisk aktivitet. Inom esportbranschen diskuteras bättre stödstrukturer, inklusive mental hälsovård, för att motverka missbruk som Adderall-användning under tävlingar. Behandlingar som kognitiv beteendeterapi och mindfulness har visat lovande resultat för de som utvecklar problem.
Studien understryker behovet av fortsatt forskning för att förstå spelberoendets nyanser, särskilt i en tid då esport växer. Genom att balansera risker med fördelar kan samhället stödja unga spelare att njuta av gaming utan negativa konsekvenser.