Simracing är ett intressant inslag på esport-scenen. Det är den esporten som mest liknar sin verkliga motpart. I simracing behöver du ratt och pedaler och du tävlar på banor som är modellerade efter verkliga förebilder, i bilar som är kopior av sina verkliga förlagor.
Men trots att det är en spännande nisch på esport-scenen lyckas simracing aldrig få det stora genomslaget. En boom syntes under pandemiåren, men 2025 hade denna dalat till tittarnivåer långt under etablerade esportspel.
En högre ingångströskel
Bland de stora spelen inom esport krävs i regel inte någon utrustning utöver en dator till spel som LoL, CS2, Dota 2 och Valorant, eller ännu lägre tröskel; en mobiltelefon för Marvel Rivals. I simracing behöver du inte bara en dator eller spelkonsol, det krävs också ratt och pedaler.
Självklart finns det budgetsegment i utbudet, men även om du vill ha något billigare kan du räkna med att behöva betala flera tusen kronor i utrustning, och då kommer du ändå inte att ha något som är i närheten av det som professionella spelare använder.
Ett av de lägsta instegen, en Logitech G29-ratt med pedaler kostar närmare 3 000 kronor och om du ska ha en shifter till det så får du lägga till ytterligare 600 kronor. Om du däremot vill ha något som ligger närmre det professionella spelare använder så duger inte Logitechs gear-drivna rattar, och inte heller de bältdrivna alternativ som finns i liknande prisnivå.
I tävling används Direct Drive vilket ger en mycket starkare och mer naturtrogen känsla. Men här kan bara en wheelbase kosta 5 000 kronor i budgetsortimentet, och då tillkommer dessutom inte pedaler, ratt, handbroms och växelspak. När hela kittet är samlat kan det uppgå i summor på 10 000 kronor eller mer.
Svårare att följa
För den som redan är biten av motorsport kanske det kan vara svårt att relatera till men simracing är svårare att följa än exempelvis CS2. Det är mer som du måste hålla reda på och taktikerna är inte intuitiva på samma sätt som andra spel.
Hur förklarar man pit-taktik för någon som aldrig tidigare sett motorsport? Hur förklarar man olika taktiker gällande val av däck? För den som redan är insatt i simracing är dessa spänningsmoment som gör sporten mer intressant, men för den oinvigde kan detta vara högst förvirrande.
I spel som iRacing hålls också race som kräver mycket av sin publik. Ett 24-timmars race är långt från publikvänligt på samma sätt som en snabb och explosiv match i Dota 2.
Det är ofta också närmare 20 tävlande i varje race och när de första varven körts är det ofta händelselöst. Visst sker det spektakulära händelser under ett lopp där spelarna puschar sina gränser till max och varje beslut kan vara avgörande.
Men för den som inte har egen erfarenhet av simracing är det svårt att begripa prestationen som krävs för en perfekt inbromsning och köra i en perfekt linje genom en snabb kurva. När du ser en professionell spelare så ser det odramatiskt ut. Det är svårt att förstå att minsta rörelse på gaspedalen kan få bilen att spinna ut och hela racet går förlorat.
Det är svårare att göra bra sändningar. Att hålla reda på närmare 20 deltagare för en match är inte enkelt. Det kräver en enorm kunskap av kommentatorer och felfri timing från bildproducenter. Hela proceduren kräver ett sändningsteam som håller samma nivå som de som jobbar med att sända F1.
Varför simracing när riktig racing finns?
En sak som inte ska glömmas heller är att styrkan i simracing också är dess största svaghet. Simracing ligger nära sin fysiska motpart, ofta är det bara risken och g-krafterna som skiljer dem åt.
Men om man redan kan följa F1, WRC, DTM, Rallycross, Indycar och Nascar fysiskt; varför ska man då bry sig om esporten?
I den fysiska motparten finns alltid den där nagelbitande spänningen från att minsta misstag kan få ödesdigra konsekvenser. En liten miss i ett depåstopp kan skapa stort drama, men i esporten är depåerna automatiserade och fungerar precis likadant varje gång. I esporten sker olyckor hela tiden. I regel sker det fler än i verkligheten. Men konsekvenserna är mycket mindre.
Ingen simförare riskerar att låsa hjul med en medförare och slungas upp i luften och spinna i sådan hastighet att de når 214 g som Kenny Bräck gjorde i Texas Motor Speedway 2003. I esport sker olyckan, matchen är över för den drabbade, ett headsets tas av och ett irriterat ansikte tittar fram – mer än så blir det aldrig.
Trots nedgång från tittar-boomen finns en stabil följarbas
Att simracing tappat tittare sedan pandemiåren innebär dock inte att den är på väg att försvinna. Den har på senare år återgått till en mer realistisk nivå efter en exceptionell period. Under 2020 fungerade simracing som ett substitut medan stora delar av den fysiska motorsporten stod stilla. Detta skapade tittarsiffror som aldrig var tänkta att bli långsiktiga.
Därefter har publiken minskat, men samtidigt har den stabiliserats. I dag finns det en tydlig följarkärna som återkommer till alla stora mästerskap i F1 Esports, Gran Turismo World Series och iRacings officiella serier. Tittarsiffrorna når inte längre de extrema topparna, men de kollapsar heller inte. Istället har simracing etablerat sig som en nischad esport med en lojal publik.
Det är tydligt att intresset är djupt snarare än brett. De som följer simracing gör ofta det med samma stora engagemang som den traditionella motorsportspubliken. De förstår strategierna, uppskattar precisionen och känner igen den skicklighet som ligger bakom ett till synes odramatiskt varv. För dessa tittare är simracing inte ett alternativ till annan esport – det är ett komplement till verklig motorsport.
Därav pekar inte trenden på en kollaps. Simracingen hade en tillfällig boom, följt av en tydlig nedgång. Men därefter kom en fas av stabilisering. Det är ingen massmarknad och det har nog aldrig tänkt att det skulle kunna bli det heller. I stället har simracingen funnit sin plats som en tekniskt krävande, realistisk och publikmässigt smal men samtidigt uthållig del av esportens ekosystem.
